Fy attans vad förkyld jag har blivit.. fy då.. Men det finns ju faktiskt dom som har det värre..

Pappa fick sin cellgift i förra veckan och igår blev han ju själklart dålig av det.. Fan också.. Ursäkta mitt ordval, men jag blir så arg och ledsen.. Varför kan han inte få må bra?? Jag eller vi allihopa vill ju att han ska få komma hem.. Tårar snart finns det inga fler att frambringa tror jag.. Ibland när jag står i stallet och skottar hästskit så kommer dom bara helt utan anledning.. Då tänker jag på min kära pappa som ligger på onkologen. Och inte törs jag åka dit och hälsa på honom heller när jag är dålig.. Jag vill ju inte smitta ner honom med någonting så han blir ännu sämre.. Men idag var han ut på msn iallafall så jag kunde chatta lite med honom där. Det kändes skönt att han orkade komma ut dit iallafall och skriva några rader till mig, då blir man glad.. Men pappa du vet hur mycket jag ÄLSKAR DIG... Och det är mycket, lika mycket som jag älskar min mamma..   

Jag kommer förbi så fort jag har blivit av med min förbannande förkylning... Och dricker onkologsavdelningens rävgifts kaffe.. För gott kaffe där det är det inte.. Nästan så att man kan ta med sig egen termos med kaffe, men men jag dricker det ändå, för ner går det ju iallafall...

Puss och kram...