Idag är det torsdag, dagen då det är möte med sjukgymnast och arbetsterapeut (eller hur man nu stavar till det??) Ska pappa få komma hem nu? Hoppas på det.. Är han tillräckligt stark? Hoppas, hoppas.. Nu så verkar han mest sova på dagarna och nätterna i stort sett hela tiden. Men nu har han börjat få Sondmaten på frittfall och det känns jätte bra, det har han aldrig kunnat förut, då har han blivit dålig.. Men nu så går det. JAG BLIR SÅ GLAD !!! Varje litet, litet steg framåt är så glädjande. Jag tror att det kommer bli ännu bättre när han får komma hem. Undra om det kommer att ske i nästa vecka kanske??? Skulle tro det. För i helgen så ska vi åka till lägenheten som dom sålt (pappa och hans fru) och hämta alla kvarvarande möbler och kläder och annat smått och gott som kan tänkas vara kvar. Det känns bra att få det gjort nu när lägenheten är såld och snart ska vara tom och urstädad. Man tänker ju så att man har ju tid på sig, men den där tiden den går så fruktansvärt fort..

Varje morgon så slår jag på datorn och loggar in på msn och hoppas att pappa ska vara så pass pigg att han kan logga in där.. Men nu har det gått ett par dagar då han inte varit inne.. Jag längtar och längtar.. Bara det är så roligt att kunna prata lite med honom genom msn..

Ska ut till mitt stall och mocka lite innan jag ska iväg och arbeta mitt kvällspass.. Jo, just det jag måste komma ihåg att ta med alla saker som både J och L ska ha innan dom åker upp till norrland..

Det var ju tråkigt att dom skilde sig.. Men det är ju så ibland.. Vad ska man göra, ibland funkar det ju helt enkelt inte. Tråkigt men sant. Men jag hoppas att dom får det bra bägge två på skilda håll och att jag fortfarande får ha kvar kontakten med bägge.. Så J och L GLÖM FÖR FAAN INTE BORT ATT JAG FINNS !!!!!!

Kram på er...

Tjingeling..

Fy attans vad förkyld jag har blivit.. fy då.. Men det finns ju faktiskt dom som har det värre..

Pappa fick sin cellgift i förra veckan och igår blev han ju själklart dålig av det.. Fan också.. Ursäkta mitt ordval, men jag blir så arg och ledsen.. Varför kan han inte få må bra?? Jag eller vi allihopa vill ju att han ska få komma hem.. Tårar snart finns det inga fler att frambringa tror jag.. Ibland när jag står i stallet och skottar hästskit så kommer dom bara helt utan anledning.. Då tänker jag på min kära pappa som ligger på onkologen. Och inte törs jag åka dit och hälsa på honom heller när jag är dålig.. Jag vill ju inte smitta ner honom med någonting så han blir ännu sämre.. Men idag var han ut på msn iallafall så jag kunde chatta lite med honom där. Det kändes skönt att han orkade komma ut dit iallafall och skriva några rader till mig, då blir man glad.. Men pappa du vet hur mycket jag ÄLSKAR DIG... Och det är mycket, lika mycket som jag älskar min mamma..   

Jag kommer förbi så fort jag har blivit av med min förbannande förkylning... Och dricker onkologsavdelningens rävgifts kaffe.. För gott kaffe där det är det inte.. Nästan så att man kan ta med sig egen termos med kaffe, men men jag dricker det ändå, för ner går det ju iallafall...

Puss och kram...